Ingen doping
Dopning definieras som en eller flera av de dopningsförseelser som anges i 2003 års World Anti-Doping Code. Dokumentet listar substanser som kan dels vara farliga för idrottaren, dels kan förbättra idrottarens prestation.
Användandet av prestationshöjande droger är inte utan risk för idrottaren, förmodligen tvärtom! Vissa droger (kokain, ecstasy, heroin osv) leder ofta till fysiska och/eller psykiskt beroende hos användaren. Andra substanser (EPO, tillväxthormon, insulin osv) är medicinska läkemedel som kan vara väldigt farliga för kroppen om de tas på egen hand.
Några exempel:
Centralstimulerande medel: samma risker som för all medel som påverkar centrala nervsystemet (nervositet, aggressivitet, kardiovaskulära problem osv)
Androgener och anabola steroider: leder till en maskulin utveckling hos kvinnor, kan orsaka problem med sexualdriften, aggressivitet, bristningar i senor osv.
Peptidhormoner och liknande substanser: påverkar hormonbalansen skadligt
Urindrivande medel: orsakar svår uttorkning
Diuretics: Leder till uttorkning
But the economic interests associated with heavy media coverage that is increasingly invading sports events and creating not insignificant pressures for sportsmen and women, whether they are at the highest level or quite simply want "to perform like the best".
Det primära målet med anti-dopningskampanjen är att skydda idrottarens hälsa. Det är väsentligt att varna dem för riskerna, både på kort och lång sikt, för att ta prestationshöjande medel.
Som nämndes ovan, kan dessa medel påverka kroppen kraftigt och bl a orsaka hjärt- och kärlproblem, hormonrubbningar och även skapa ett beroende
Anti-dopningskampanjens syfte är också att slå vakt om det inneboende värdet med idrott, den så kallade sportsmannaandan. Idrott skall förmedla god etik, rent spel, kulturella och sociala värden. Den utvecklar individen och uppmuntrar social utveckling och integration.
Men ekonomiska intressen till följd av det mediala intresset inkräktar mer och mer på de ursprungliga värdena med idrott och sätter större press på idrottarna, vare sig det gäller toppidrottare eller motionärer som vill prestera ”så bra man kan”.
Skälen som driver idrottaren att använda dopningsmedel:
